Imorse när jag låg och sov i mitt rum hörde jag hur det knackade på dörren och hur hunden skällde. När jag öppnar dörren står mamma och pappa där med Londonlukten fortfarande osande omkring dem.

Jag ligger här på kökssoffan med datorn på magen.

Första dagen efter lovet har gått bra, förutom att jag försov mig en timme i morse. Jag ringde farfar och han skjutsade mig till stan som den hjälte han är. Tack Karl-Anders!

Nu undrar ni säkert varför jag är utklädd till pirat! Och jag har inte tid att berätta för jag och hunden ska ut och springa.

Höhö.

Att nå långt i livet. Det är viktigt för mig. 

Jag siktar mot stjärnorna. Jag vill flyga högt.

Kanske är det därför jag pressar mig själv till det yttersta. Jag pressar mig själv att jobba stenhårt och alltid vara på topp, tills att jag går in i det där platta och mycket hårda.

Väggen.    

Eller kanske är det taket. Pang låter det i alla fall när jag slår huvudet. Jag gnider hjässan ett tag. Sedan hittar jag en ny väg uppåt. Jag klättrar tills jag slår huvudet igen. Igen och igen. Varje gång gör det lite mer ont. 

Men nuförtiden sätter jag mig på ett trappsteg, vilar och dricker lite kärlekste.     

Puuuuh. Tre timmars dansande avklarat.

Min laptop har lagt ner verksamheten. Därför har jag tagit moder och faders dator i besittning. Nu vet ni det.  

Samhällstrean (vi) har de senaste veckorna terroriserat övriga skolan. Vi har roat oss med experiment där vi på olika sätt bryter de sociala reglerna. Idag nådde exprimenten sin kulmen. Några killar gjorde närmanden på en etta, en tjej undrade vad fan vi höll på med, och en lärare skrek så att ådrorna på halsen nästan sprack. 

Och i biblioteket masserade en av tjejerna i klassen en främmande tvåa. Jag tror han gillade det. Numera hälsar de alltid på varandra i korridoren.

Inget ont som inte har något gott med sig.

Gorbatjov, perestrojka, glastnost, Bresjnev-doktrinen, Ceausescu, Solidaritet, DDR... Det snurrar runt i huvudet på mig.

Men med lite te så löser det sig.  

Nu har jag legat på latsidan alldeles för länge vad gäller bloggandet. Faktum är att jag varit lat på alla fronter den här veckan. Feels great!

Jag jobbar hårt just nu, men om en månad är det mödan värt! Money money med andra ord.

Idag fyller min älskade älskade mamma år. Jag älskar dig, mamma. 

Stort grattis till Sofia också, som blir myndig idag! Jag vill också gratta Emelie och Terese som båda två har tagit körkortet i veckan.

Puss på er allesammans.

Nu har det visat sig att jag inte hade lika mycket koll på kändisvärlden som jag trodde att jag hade. Mannen i förrförra inlägget heter alltså INTE Björn Ranelid utan Göran Gabrielsson.

Pinsamt, Linnea. Pinsamt!

2007

2008  

2009

Här är en bild på Björn Ranelid och en okänd kvinna på The Events releaseparty i våras. Ser ni vem som figurerar i bakgrunden?

Idag cruisade jag, Lina, Sofia och Birgitta runt i en fräck Chevrolet och dunkade 60-talsmusik på högsta volym. Fy fasen vad tuffa vi kände oss, fast när det kom bilar så duckade vi.